Pratade med C idag på morgonen när jag körde till jobbet, diskussionen föll snabbt ner på vår livssituation och vår omgivning.

Okej, just nu är det lågkonjuktur och allt är hemskt och jobbigt för vissa. Men varför ska man ha det jobbt och hemskt om man egentligen inte behöver beröras av denna lågkonjuktur?

Grunden till detta dilemma lyder som följer: Vi har ett dussintal vänner som lever efter den tillfälliga filosofin; Det är lågkonjuktur, det finns inga jobb eller pengar, har man fått fastjobb stanna för guds skull kvar så du får akassa! Annars börja plugga, för när man går ut finns det jobb igen, HALLELULJA!!( akassa får man efter 2 års tillsvidare anställning, tråkigt!!).

Denna filosofi har inte dessa kloka ungdomar kommit på själv, nej nej, bakom detta motto ligger en hel hop oroliga föräldrar och kanske en och annan politiker.

Men hallå, vad i allt detta försvann alla ens drömmar man drömt om så länge och planerat så mycket? Vi är 19 år gamla, har precis slutat gymnasiet och är helt fria från allt, inget håller än kvar på en plats!

Jag hade förstått om en 40 årig kvinna med barn, man och det stora huslånet tänkte på detta vis. De kan inte bara lämna allt, de har plikter och känslor som håller dem kvar på en och samma plats. Har man då fått fastjobb och tiderna är som dem är, folk vasslas, har man då jobbat i 2 år och ryker så är akassa kanon, för man har en familj att försörja. Men jag som 19 åring behöver inte gå och lägga världsekonomin på mina axlar och sitta kallsvettig med börssidorna framför mig. Jag har ingenting som håller mig kvar, varför ska jag ens veta vad akassa är!? Varför ska min strävan vara att få akassa!? Vi ungdomar behöver inte bli berörda av lågkonjukturer och allt vad det heter, vi kan åka dit där det finns jobb eller följa våra drömmar! Våga vara naiva. Nu tänker säkert en och annan; "idiot, det finns inga jobb" Klart fan det finns jobb, innan fanns det för alla även dem som låg hemma på soffan. Tiderna är lite hårdare nu men jobb finns det för de energiska och om man vågar testa sig ifrån sin kommun, vill man ha jobb så kan man få det!

Okej detta inlägg kan nog vara otroligt förvirrande för många, men all denna fustration växte när vuxna i min omgivning tycker att flickan som kämpar för akassa är lyckad och jag som följer min dröm, att åka till England inte är det. Visst ska man leva i verkligheten så är det säkert smart men varför ska jag göra det när jag inte behöver, varför kan jag inte får vara naiv och en drömmare i några år till. Verkligheten kommer jag nog få leva i så det räcker . Det borde ju vara jag som är lyckad, jag förverkligar mig själv?! För jag tror inte man tänker; attans jag gjorde inget med mitt liv, jag sket i alla mina drömmar men, äh vad gör det, jag har ju min akassa om jag får sparken, när man vaknar upp som 40 åring!?

Japp nu ska jag lugna ner mig en aning och sticka bort till C på lite grillning med ett hopplock sköna tjejer. ¨

/ S

FAaaaaan. NU råkade jag just radera hela mitt första inlägg. Grattisd Linnéa: Från att ha varit ett happy nedräkningsinlägg förvandlas detta genast till att bli ett bittert och teknik-fientligt inlägg.
   Så - nu är jag neutral igen. Det är alltså endast TVÅ DAGAR kvar tills vi åker för första gången till London! IIiih!

   Och som den ansvarsfulla kvinna jag är känner jag att jag borde fullborda S's introduktion med en liten presentation av oss, så här, se och njut av mitt och mina kära Systrars vackra nunor.

   Från vänster: L, C & S.

Här sitter jag nu och skriver vårt första inlägg. Planen var att alla tre muskitörerna skulle göra det ihop men jag har inget att göra så jag skriver det nu!

 Denna fina underbara blogg kommer nog i slut ändan handla om alla dilemman som finnas att ta upp mellan himel och jord. Men grundtanken med den är om hur vi tre små flickor (C, L och jag S) flyttar till LOndon och om vår pashion till framför allt SKOR och kläder! Men det kommer nog bli allt och lite till..=)

Men låt mig övergå till London ämnet. Vi reser till London på tisdag, alltså om mindre än en vecka. Helt ärligt, är jag skit nervös för allt ifrån att dö i svininfluensan(har dock kollat upp detta väldigt noga och det ska inte vara någon fara! www.svininfluensan.com) till att bli knivhuggen i tunnelbanan och för tusen andra sätt att dö en smärtsam död på!

Men det ska också bli så otroligt roligt och spännande att komma iväg med de absolut bästa tjejerna jag vet. Dock är det ingen trygghet för de är lika förvirrade som jag.